Det här vaknade vi till första morgonen med husbilen. Dagen innan hade vi hämtat husbilen vid flygplatsen i Auckland. Vi hämtade den på eftermiddagen och efter en lååång väntan, det tog en evig tid på bilfirman, så fick vi husbilen. Jag körde först. Första gången i vänstertrafik, första gången något större än ev Volvo v70...det var svettigt. Då visste jag ändå inte vad som väntade. Vi körde någon kilometer till en stor mataffär och shoppade länge för att lugna nerverna. Vad vi inte tänkte på då, men vi lärde oss snabbt, var att när skymningen kommer på NZ så är det som att släcka lampan. Så plötsligt fick vi lägga mörkerkörning till listan. Ut ur Aucklan, 4-filig motorväg med det något diffusa målet "norrut". Det var en pärs! Precis utanför Auckland stannade vi på en mack återigen för att lugna nerverna och äta lite, vi insåg att laga mat inte fanns på kartan den kvällen. Vi kollade AA:s campingguide, den kom att bli vår bibel, och hittade en camping ett par mil norr ut. När vi började köra igen hade det börjat regna...kul kul. Till slut kom vi fram till Waivera. Kolmörkt, regn och helt slut. Fullt med flugor, några hade vi husbilen i flera dagar innan vi fått ut dem! Med en önskan om att vi inte skulle sitta fast i den mjuka gräsmattan morgonen efter somnade vi ganska snabbt. Men vi noterade glatt att havets rullningar hördes in. Vi visste att campingen låg nära vattnet och när vi låg i husbilen hörde vi vågorna bryta aldeles i närheten. Det var en härlig belöning! Och morgonen därpå bjöd på strålande sol och en underbar utsikt! Vattnet gick ändå upp till stenarna när det var högvatten och vår husbil var parkerad ca 50 m från stenarna. Livsandarna återvände.
