Det blev inget skrivet igår, så det får bli två bilder idag. I går för ett år sedan åkte vi på bussutflykt på nordligaste nordön. Först 90-mile beach och sedan denna underbara plats, Cape Reigna! Under dagen körde också bussen i diket, vi åkte "pulka" på sanddyner och vi var i en Kauriskog. Bland annat.
Idag vände vi söderut igen. Regn, regn, regn så egentligen en ganksa bra kördag. Det var jobbigt att köra även utan regn, men det är ju alltid trevligt om det inte regnar just de dagar man vill göra något utomhus. Åter genom Aucklands med jobbiga 4-filiga motorvägar. Men det gick bra och vi stannade för natten i Hamilton. En stad som ingen av oss gillade, snorkig personal på i-siten (turistbyrån) och ganska tråkig stad. Men vi stannade bara över natten och morgondagen bjöd på något betydligt bättre...
Inte den bästa bilden kanske, men idag för ett år sedan var vi på båtutflykt i Bay of Island. Fast det var en ganska kall och mulen dag kom det några delfiner och simmande med båten. Jättemysigt! I alla fall om man som jag bara sett delfiner på zoo tidigare.
Första kvällen i Paihia åt vi en underbar skaldjurstallrik. Ikväll sak vi försöka upprepa det hela, fast tyvärr inte med riktigt lika goda ingredienser. Vi saknar framförallt den vita fisken Bluenose.
Inte den bästa bilden kanske, men det är soluppgång över Australien. Någon gång vid den här tiden för ett år sedan. Här är jag helt lost (både då och nu) hur mycket klockan var där, hemma, i kroppen eller någonstans över huvudet taget!
Vi åkte tåg till Arlanda på eftermiddagen och flög därifrån till Heathrow. Sent på kvällen intog vi våra platser framför nödutgången på BA-flighten mot Bangkok. Skön första sträcka eftersom det naturligt var natt för oss och därmed lättare att sova bort många timmar.
I motsvarade väder som det varit här hemma idag, åkte vi på utflykt från Te Anau. Här är vi på väg in i bussen efter ett ca 20 minuter lång stopp, för att titta på ett häftigt vattenfall. Både jag och min sambo var genomblöta trotts allvädersställ OCH paraply!
Idag har jag rensat lite, lammöronen breder ut sig något otroligt! Fingerborgsblomman är stor nog att stå emot, och till viss del kärleksörten. Men allt annat kör lammöronen helt sonika över. Så idag gallrade jag brutalt.
Så nu har vi en ekplanta i köksfönstret. Någon som vet om det ens är möjligt att odla små ekar i kruka? Kommer rötterna bli oändligt stora? Hur ska man sköta om den? Nu får den stå där så länge och hoppas att den överlever flyttchocken (som kvällstidningarna skulle kallat det). Jag ska läsa på om ekar under semester och seddan får vi se hur den mår och vad jag har lärt mig till hösten. Den är i alla fall fin som den är just nu.
Mauibilen vi bodde i: sovloft, litet kök, toalett och sittplats. Vi valde en 4-bäddars för att kunna sova på loftet och slippa bädda upp och ner varje gång vi skulle använda bordet. Jättebekvämt! Toaletten använde vi aldrig. Det var för kallt att vildcampa, vi behövde elstolpe för att hålla värmen och därmed använde vi alltid dusch och toa på campingarna.
Doubtful sound en regnig dag. Dagen innan skulle vi åka på en utflykt på Milford sound, men det regnade och blåste så mycket att båtarna inte gick ut. Här kom vi i alla fall ut! Vädret kunde varit bättre, det var lite småruggigt att stå ute på däck och vi såg tyvär inga djur. Men vattenfallen var magiska! Och visst var det vackert trots solens frånvaro?
Nu visar sig resultatet av höstens arbete med att plantera lökar. Jag gillar egentligen inte tulpaner, men det känns ändå bra när man lyckas med en odling! Kungsängsliljorna är fina, synd att det bara blev en vit. De lila tulpanerna är lite senare men borde komma vilken dag som helst. Här nedanför har tulpanerna tagit kväll. Lammöron, riddarsporre och fingerborgsblomma i bakgrunden.
Detta är den största och vackraste amaryllis jag lyckats odla. 4 jättestora klockor, lika fina allihop! Först hände ingenting, sedan ingenting. Sedan var det stendött i krukan ett tag. Men sen började det komma lite grönt. Efter drygt 2 månader med bara lite grönt spret var jag nära att slänga ut den under en fredagsstädning. Men jag kom aldrig så långt. Och tur var väl det. För nu i april tyckte den att det var dags att slå ut. Den som väntar på något gott...
Här klättrar det ca 800 år gamla pohutukawa-trädet, trädet som själen åker genom när den lämnar jordelivet.
Två hav som möts.
Kanske inte en så talande bild...men en mysig liten by norr om Pahia. Vi sitter på bussen på väg upp mot 90-mile beach. Keri betyder ungefär gräv, så Kerikeri blir då gräv gräv. Maorifolket märkte hur bördig jorden var här så de döpte området till Kerikeri, fortsätt gräv -gräv mer! I byn kämpade de länge mot McDonalds etablering, de ville bevara den genuina, äldre känslan. Men de fick ge efter. Så mitt i denna kulturella by med små puttiga trädgårdar ligger McDonalds restaurang. Man får väl tycka vad man vill om det, men guiden var ganska upprörd.
Här är infarten till de offentliga toaletterna i Kawakawa. Den österrikiska konstnären Hundertwasser levde några år i Kawakawa och designade de offentliga toaletterna. På vägen norrut mot Pahia ville jag stanna vid dem, så vi åkte in i staden och började leta. Men dag två i vänstertrafik, med husbil, på små stadsgator...vi letade inte så länge! Men några dagar senare när vi var påväg söder ut igen och passerade Kawakawa fick jag se dem! Så i 70km/h slet jag upp kameran och kastade mig över Magnus (som körde) och tog kortet genom fönstret. Har man sett något av Hundertwassers hus känner man igen stilen, även fast det är väldigt suddigt ;) Det var inte läge att vända om för att besöka ett par toaletter...men jag såg dem!!!
Jag missade ju att skriva igår! Kom på det när jag såg precis den här vyn på TV igår kväll. De visade hur världen släcktes ner under earth hour. Sky Tower i Aukland släktes bit för bit, häftigt! Det här kortet är taget första kvällen när vi lagom sega och groggy tog en promenad, som tur var låg hotellet väldigt centralt så vi behövde inte gå så långt för detta.
Jag fortsätter på sky tower temat. Här är på drygt 200 meters höjd, högsta utsiktspunkten. Som tur var inget glasgolv här! Men maffig panoramavy över HELA Auckland. Personalen sa att vi hade tur med vädret. Visserligen lite moln, men helt fri sikt.
Det var så trögt att gå upp i morse. Jag satt i solen vid frukostbordet och fick en intensiv längtan till detta.
Drygt 30 timmar efter att vi lämnat Västerås var vi framme på hotellet i Auckland. Tåg till arlanda, flyg till Auckalnd via London-Bangkok-Sydney och sedan buss till hotellet. Puh! Några timmars sömn på hotellet och sedan kvällsmat på den här trevliga uteserveringen vid ett litet torg. Jag kände mig sjösjuk, allt gungade. Men åh vad gott med mat. Spända och nervösa inför resten av resan.
